Genre: jonkinlainen angst muttei kuitenkaan
Ikäraja: S
Paritus: ei ole
one-shot
Varoitukset: kirjoitettu ruotsiksi ilman betausta, eli virheitä löytyy varmasti satapäin!
Osallistuu Kielihaasteeseen ja Weasleyn perhepotretti -haasteeseen
PoV: Percy Weasley
A/N: Vieraalla kielellä kirjoittaminen ei ole ikinä ollut minulle niinkään ongelma, koska en jaksa silloin keskittyä kielioppiin enkä hirveästi sanavalintoihinkaan. Koska en osaa täydellisesti, miksi edes yrittäisin? Mutta ehdottomasti mielelläni otan silti korjauksia vastaan, jotta tästä saisi ymmärrettävämmän! (: ps. käänsin otsikon suoraan englannista enkä ole oikeasti yhtään varma, meneekö se lähellekään noin.
Han är inte tillbaka
Det hade varit en mörk och regnig dag, och nu var det allt mörkare och regnigare natt. Percy Weasley satt i ett hus som han inte kände att var hans hem, men var han borde i alla fall. Huset var litet och enkelt, inte alls som hans familjens hus, som var stor och fylld av alla möjliga detaljer. Percy hade alltid sagt att han hatade det huset, men nu när han hade upplevat någonting helt annat, visste han att han hade lurat. Sanningen var att det hade känt så mycket som hem att han hade inte sett hur mycket han älskade det – han hade varit så bundit till det att han kunde ha sagt illa om det.
Nu visste han hur det var på riktigt. Nu var han mycket klokare än tidigare.
Han steg och gick till dörren. Dörren var brun och rak, lika som alla vanliga dörren. Just vad han hade sagt han ville ha. Hur dumt.
Allt kände dumt nuförtiden.
Percy snusade på luften. Det doftade bra: regn, frisk, natt. Percy kunde inte se mycket för det var så mörk, men det var just vad han ville. Han brukade ta en promenad på natt, när ingen kunde se honom och han kunde inte se någon. Han kunde bara gå och tänka att han var ensam i världen, just att han alltid kände att han var. Det funnits inte någon till honom.
Det var kallt. Vind blåste och det kände hård mot Percys ansikte, och regn gjorde honom genomvåt redan han hade tagit mindre än tio stegar. Men Percy struntade sig till alla obekvämlikheter.
Numera var alla blandad. Ingen visste vad man borde tro på. Percy hade lämnat sin familj och valde ministerium. Men nu var han inte längre säkert om att han hade valt bra.
Kanske har han ju inte blivit så klok ändå.
I ministerium fanns det Toffee och Toffees bestämmelser som en sanning. Ingen kunde säga annat. Men Percy var inte alldeles omedveten om vad hände i magikervärlden. Han hade en hög position i ministerium och han hade hört av många olika saker som vanliga personer kunde inte få veta. Percy hade tagit reda om saker som var viktiga, och han visste att allt var inte så det borde ha varit.
Men i alla fall kunde han inte göra någonting annat än gå på promenad på natten och undra på alla saker han visste och vanliga personer visste inte. Han kunde inte prata med någon, nej, eftersom han hade beslöt sig att hålla sig till ministerium. Hans familj hade bröt mot honom och hans åsikter, och han kunde inte förlåta dem. Han visste att han kanske inte hade det rätt, men till honom, Voldemort var inte tillbaka.